en söndagskväll som denna...

...sitter jag och ojjar mej över att helgen redan är slut. Ibland undrar jag vad jag gett mig in på, att jobba heltid är ju inte det optimala enligt mig.

Men skit i det nu.


Fars dag har vi traditionsenligt firat hos farmor och farfar. Där bjöds det på tacos (!) och tårta. Jag och Erik köpte en ny vattenkokare i rostfritt till pappa. Den gamla har han haft sen vi bodde i lyckeby, tror han sa att han fick den i 40-årspresent. Alltså 11 år gammal. Men nu läckte den och var visst allmänt skruttig.

Vi hade en väldigt trevligt eftermiddag, med alla farbröder och några kusiner.
Farfar fick hembakade macaroner. Nej, inte pastasorten, utan en fransk dubbel liten mandelkaka med fyllning emellan. Det är tydligen en hel vetenskap att baka dom fick jag reda på när jag googlade och fick upp hela bloggar som handlade om dessa små godingar. Mitt första försök gick väl sådär. Goda, men kanske inte så fina och jämna. Men skam den som ger sig!


I torsdags fick jag lägga bedövning för första gången sen vi gjorde det i skolan. På prao-eleven dessutom. Men det var hennes idé! Hon hade aldrig fått bedövning och ville veta hur det kändes.
Det gick rätt bra, och kul att komma igång med det. Ska ju göra 10 st bevakade injektioner, innan jag på delegation från tandläkare får göra det själv. Nine to go!

!

Gröna med päronsmörcremé och rosa med vit choklad och hallontryffel.